Vetlanda Framåtanda

Svek och kärlek har ingen åldersbegränsning.

Många är det som har hört av sig vad som hände, och när nu tidning hör av sig för att det verkar som något är skumt i det hela, tänker jag försöka förklara hur jag upplever kapningen av WetlandaListan.

Man lägger inte bara ner så där efter att ha byggt upp något under ett antal år!

Nu förstår jag hur det känns för barn som blir utsatta för övergrepp av nära anhörig inom familjen. Vänner och äldre som man litat på sviker en plötsligt.
Man tappar förtroendet för sina nära och man undrar hur människorna är skapade.

Möjligheten att verka för något ärligt och stort som man trott på går plötsligt om intet och det känns omöjligt att ta upp snöret igen som Nalle Puh skulle ha uttryckt det.

Jag hoppas verkligen att Vetlanda Framåtanda får en plats i fullmäktige så vi har en symbol för sveket mot nästan. En symbol så vi aldrig kommer att glömma kommunens och politikernas svek mot flickebarnen Louise och Sanna.

En symbol som påminner oss om att Janne Josefsson alltid har ett vakande öga över Vetlanda. Frågan är inte om utan när han kommer om vi ger förtroende till den här sortens politiker.

Synd bara att jag vet att det i fullmäktigeförsamlingen sitter många duktiga och ärliga politiker som får klä skott i oskyllan.

Det enda jag kan ha förståelse för är att även Judas var en människa av kött och blod.

L-O