Friday, March 19, 2010

Ronald

Födelsen, levandet och döden.
Ingen kommer ifrån den sista delen i denna trilogi hur mycket vi än försöker.
Att vara nöjd med sitt liv fullt ut är för de flesta en svår uppgift.

I eftermiddag var vi på Ronald Hermanssons begravning och jag måste säga att det var nog så nära man kan komma ett perfekt avslut för att gå in i nästa fas av befintligheten.

Musikval med omtanke och mening. Runo Bengtssons framtoning som vägledare för de församlade och inte minst för Ronald gav för mig en trygg inramning.
Martin Jarford läste en dikt av Pelle Näver, med en inlevelse som bara han är mäktig och som talade om en ihålig tand bla.

Jag kan då säga att Ronald hade inga ihåliga tänder. Han var humor, glädja och omtanke så långt det kunde sträcka sig. Jag tror att hans ande lever vidare för att det ska gå bra för hans nära och kära i framtiden.

Detta var helt enkelt ett helt slut i dess fulla bemärkelse.
Tack!

/L-O

2 Comments:

Blogger Bettan said...

Det var sanna ord om min älskade pappa! Jag vet att ni har haft fina och roliga stunder tillsammans :-).

Tack för det!
//Bettan

1:49 AM  
Blogger Kristin said...

Tack för de fina raderna.
De värmde vi hörs/kram Yvonne.


Pappa var verkligen en hjälte för mig.
Den perfekta pappan.

/Kristin

2:40 AM  

Post a Comment

<< Home