Läkarbrist?

Socialstyrelsen kom nyligen med ett uttalande att det finns för få läkare och tandläkare. Faktum är att det har aldrig funnits så många läkare och tandläkare som nu.
När det inte räcker med detta antal är det något i systemet runt dessa verksamheter som fallerar. I sin iver driven av goda intentioner att säkra upp vården, har arbetet för dessa grupper styrts över till mer administration och sk. kvalitetsäkringsarbete. I runda slängar ca. 25 % av arbetstiden läggs på administrativa sysslor som egentligen bättre lämpad personal kan utföra.

I Jönköpings län som har en svår sits vad gäller möjligheten att få fast anställda läkare, lider mycket ekonomisk skada av stafett-läkarsyndromet. Mycket av bristen är politiskt betingad eftersom man inte är så pigga på att låta den privata sektor vara kvar eller utökas. För varje privat läkare som slutar behöver Landstinget anställa 2 läkare för att ta hand om samma patientstock.

Inom Kommuner som inför "Ballanserad styrning" med styrkort så långt ner i förvaltningen som möjligt upplever de anställda att tidspressen ökar. Det krävs mer arbete för att fylla i och tillfredsställa systemets olika mallar. Allt detta för att tillfredsställa de styrandes behov av att kontrollera verksamheten ut i minsta detalj. Personalen blir frustrerad och brukarna får långt ifrån den omtanke som de har behov av. Detta är en sjuka som går likt ringar på vattnet i en spiral neråt med mer administration, utbränd personal och missad vård av de äldre.

Myndigheter och makthavare saknar tron och tilliten på människorna som jobbar inom vården och försöker i sin iver att säkra en bättre kvalitativ vård införa ytterligare kontrollsystem vilka slår tillbaka med ännu sämre betingelser att just bedriva en säker och väl fungerande vård.

Tillgången till fler läkare och bättre omvårdnadspersonal ligger inte i att utbilda fler utan att förbättra förutsättningarna för dessa grupper att göra den gärning som de är utbildade för.

L-O