Junilistans 25 konkreta punkter

Ställningstaganden i konkreta frågor

- våra 25 punkter

1. Ingen mer maktöverföring till EU

Alla förslag från EU ska behandlas i berörda utskott i riksdagen och där
genomgå

en strikt prövning. Om prövningen leder till slutsatsen att förslaget

inte hör hemma på EU-nivå, ska det tillbakavisas.

Regeringen ska sedan följa riksdagens rekommendation i EU:s ministerråd.

Detta innebär till exempel att:

. Arbetsrätten ska vara nationell och bestämmas i Sverige.

. Biståndspolitiken ska avgöras av medlemsstaterna och samordnas via FN.

. Skogspolitiken ska bestämmas i Sverige.

. Bostadspolitiken är en fråga för medlemsstaterna.

. Jaktpolitiken ska bestämmas i Sverige.

. Energipolitiken är en nationell fråga.

. EU ska inte besluta i detaljfrågor som till exempel rökning på allmän
plats,

snusning, alkoholreklam och dylikt.

. EU-länderna ska ha rätt att införa gränskontroll om detta anses nödvändigt

för att upprätthålla landets alkohol- eller narkotikapolitik.
Folkhälsoargument

tar över reglerna för den inre marknaden.

. Svenska traditioner av offentlighetsprincip och allemansrätt bevaras.

. Straffrätten är en nationell fråga.

. Invandrings- och asylpolitik är frågor för medlemsländerna.

2. Nej till Lissabonfördraget

Vi säger nej till det författningsförslag som nu fått namnet
Lissabonfördraget

och ratificerats av Sveriges Riksdag. De borgerliga partierna och
socialdemokraterna

hävdade att ingen folkomröstning krävdes, eftersom rikets

statsskick inte förändras. Detta är inte sant. Förslaget är utformat för att

möjliggöra fortsatt utvidgning av Brysselmaskineriets makt på
medlemsländernas

bekostnad och de stora ländernas makt på de smås bekostnad.

5

Om det antas, blir det därför ytterligare ett stort steg mot att underminera

de små medlemsstaternas självbestämmande.

Vi säger nej till fördragets förslag om inrättandet av en EU-president och
en

särskild utrikesminister för EU. Vi säger också nej till att euron ska vara
unionens

valuta och hävdar Sveriges rätt att stå utanför valutasamarbetet i

enlighet med majoritetens önskan i folkomröstningen om EMU.

3. Valutaunionen - euron

Junilistan vill att Sverige behåller kronan som valuta och anser att
valutaunionen

inte ska vara en del av ett allmänt EU-fördrag. EU:s eget statistikorgan

Eurostat har lagt fram siffror som visar att de länder som valt att stå

utanför eurosamarbetet har haft en bättre ekonomisk utveckling med högre

tillväxt, lägre arbetslöshet och lägre ränta.

Det bör stå medlemsländerna fritt att själva bestämma om de ska ansluta

sig till valutaunionen, en princip som ju redan delvis kommit att accepteras

genom att Storbritannien och Danmark har fått uttryckliga undantag. Nu

står det i Lissabonfördraget att euron är EU:s valuta. Sveriges regering
borde

ha begärt att få ett formellt undantag på samma sätt som Danmark och

Storbritannien så att det hade blivit statsrättsligt helt klart att vi har
rätt att

stå utanför och att det svenska folkomröstningsresultatet därmed kan
respekteras.

4. Krafttag mot korruption och bedrägerier

Det finns en rad uppmärksammade fall av korruption och bedrägerier inom

EU. EU:s revisorer (Europeiska revisionsrätten) har till exempel konstaterat

att av de 42 000 miljoner euro som 2007 godkändes för EU:s regionalpolitik

(sammanhållningspolitik) borde 4 600 miljoner (alltså cirka 50 miljarder

kronor) aldrig ha betalats ut, på grund av förfalskade fakturor och
lönehandlingar

med mera. De felaktiga utbetalningarna för regionalpolitiken för

enbart år 2007 motsvarar de sammanlagda utgifterna för hälsovård, sjukvård

och social omsorg i Sverige varje år.

Junilistan är ledande i kampen mot fusk och bedrägerier i EU-systemet. Vi

har under denna mandatperiod bland annat ansvarat för EU-parlamentets

genomgång av om ett antal EU-institutioner ska beviljas ansvarsfrihet eller

inte.

5. Utrikes- och säkerhetspolitik

Enligt Lissabonfördraget ska EU-länderna få en gemensam president och

en gemensam utrikesminister. EU måste kunna tala med en röst är argu6

mentet. Vi konstaterar att det betyder att 27 andra röster tystnar i det
internationella

samtalet. Och vad EU:s gemensamma röst kommer att säga

vet vi inte. I praktiken är EU-länderna djupt splittrade i många viktiga
utrikespolitiska

frågor.

När USA invaderade Irak år 2003 deltog ett stort antal EU-länder, däribland

Storbritannien, Italien, Spanien, Polen, Nederländerna, Danmark och många

av de forna östblocksländerna. Det mesta pekar alltså på att ett EU med en

gemensam utrikes- och säkerhetspolitik hade gått in i Irak. Ett Frankrike

under Sarkozy hade sannolikt ställt upp liksom Tyskland om det inte hade

varit val på gång. Sverige hade i praktiken kunnat hamna som en krigförande

nation även om det svenska folket hade varit bestämt emot.

Vi vill att Sverige ska ha en egen röst i FN och kunna vara en oberoende

fredsmäklande kraft i världen. Idag anpassas den svenska utrikespolitiken

alltmera efter EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och ännu ett

viktigt politiskt område håller därmed på att i smyg föras bort från svensk

opinionsbildning och beslutsfattande.

6. EU ska inte vara en militär union

Lissabonfördraget fastslår att EU ska satsa på militär upprustning. Det
stipuleras

att medlemsländerna är skyldiga att öka sin militära kapacitet. Vi

säger nej till skapandet av en EU-armé. Detta är ett viktigt exempel på en

fråga där principen om flexibel integration måste gälla. Det är mycket

olämpligt att försöka pressa in ett militärpolitiskt samarbete i ett EU,
vars

medlemsstater har gått med i en organisation som ursprungligen var avsedd

för något helt annat. Det leder till konflikter mellan länderna och för

varje nytt sådant område som pressas på EU, faller förtroendet för
organisationen

i de länder där det inte finns folkligt stöd för just den åtgärden.

EU:s legitimitet undergrävs. Om några EU-länder vill bygga upp ett militärt

samarbete utanför NATO, ska de göra det utanför EU:s institutioner för att

inte belasta denna redan konfliktplågade organisation ytterligare.

Vi menar att varje medlemsstat i EU självt ska avgöra om det vill vara
medlem

av försvarsalliansen NATO eller välja någon form av alliansfrihet.
Försvarspolitiken

hör inte hemma på EU-nivå.

Att dessa planer finns beror på att det finns en strävan i en europeisk
maktelit

att förfoga över militära resurser på supermaktsnivå. Detta är inte ett

svenskt intresse.

7. Jämställdhet och värderingsfrågor

EU-samarbetet ska bygga på respekt för individens frihet och mänskliga

rättigheter. EU ska utöva ett positivt inflytande i sitt närområde för dessa

7

värden. Det är en självklarhet att alla grupper i samhället ska behandlas

rättvist och likvärdigt. Diskriminering utifrån kön, sexuell läggning,
ursprung,

funktionsnedsättning eller liknande får inte förekomma inom EU.

Det är oacceptabelt att homosexuella, bi- och transpersoner (HBTpersoner)

och en rad andra grupper systematiskt utsätts för diskriminering i

flera medlemsländer.

Fullständig demokrati är omöjlig utan jämställdhet. EU-institutionerna måste

bli mer jämställda, något som inte är fallet i dagsläget. Det faktum att en

klar majoritet av kommissionärerna är män åskådliggör detta.

Sverige har kommit långt i jämställdhetsfrågor och har en positiv roll att

spela för att bidra till en starkare jämställdhet i hela Europa. Det är dock

viktigt att EU inte bestämmer över frågor som till exempel rätten till
skilsmässa

eller regler för aborter. EU-länderna har högst varierande uppfattningar

i dessa frågor. En harmonisering av politiken inom dessa områden

leder säkerligen till politiska beslut som en majoritet av det svenska
folket

inte stöder.

8. Arbetsmarknaden

Vi hävdar bestämt att på svenskt territorium ska svenska lagar och regler

gälla på arbetsmarknaden. Att EG-domstolen i Luxemburg ska kunna ändra

på detta under hänvisning till bestämmelser om den fria rörligheten, vilket

var fallet i samband med den så kallade Lavaldomen, är helt oacceptabelt.

Sociala och fackliga rättigheter på arbetsmarknaden är nationella frågor

som ska handhas av de nationella parlamenten och arbetsmarknadens parter.

Om Sveriges medborgare finner att reglerna på arbetsmarknaden fungerar

mindre väl (till exempel är diskriminerande mot utländsk arbetskraft

eller hotar näringsfriheten), ska förändringar ske i demokratisk ordning i

Sveriges riksdag. Om parterna på den svenska arbetsmarknaden finner att

olika avtal fungerar mindre väl, är det de som ska söka nya lösningar. En

reform av Saltsjöbadsavtalet från 1938 diskuteras just nu av dessa parter.

Deras lösning ska inte kunna köras över av EG-domare.

9. EU och den personliga integriteten

Junilistan anser att det är oacceptabelt att EU-samarbetet alltmer används

för övervakning och kontroll av medborgarna. Obekväma beslut som
medlemsstaternas

ministrar ogärna fattar på hemmaplan klubbas istället igenom

i EU.

Datalagringsdirektivet och antipiratlagen (IPRED) utgör exempel på
kontroversiella

EU-beslut som påverkar den personliga integriteten. EUparlamentet

diskuterar dessutom ett franskt förslag, som innebär att fildela8

re ska kunna avstängas från Internet. ACTA-fördraget, som ger tullen
möjlighet

att kontrollera och konfiskera datorer, mp3-spelare och liknande om

de misstänker illegal fildelning, arbetas likaså fram utan offentlig debatt.
EU

ska vara ett samarbete för öppenhet, demokrati och frihet - inte för
kontroll

och övervakning.

10. Jakt- och fritidsfiske

Junilistan anser att jaktfrågor ska avgöras av nationella och lokala
myndigheter

i medlemsstaterna och inte styras av EU-regler. Inför det svenska EUinträdet

framhöll de svenska förhandlarna att EU inte kommer att påverka

vår jaktpolitik. Vi kan nu fastslå att dessa löften inte stämde överens med

verkligheten. EU har inte en gemensam jaktpolitik, men väl lagstiftning som

påverkar vardagen för jägarna i Sverige. EU har ett habitat- respektive
fågeldirektiv,

där skyddsvärda rovdjur respektive fåglar är listade. Problemet

är att flera av de arter som är sällsynta i EU i stort är ytterst vanliga på
nationell

eller lokal nivå.

Gemensam jaktlagstiftning som ska gälla över hela EU - från Kanarieöarna i

syd till Karesuando i nord - får olyckliga konsekvenser. Förhållandena när

det gäller artbestånd och jakttraditioner är radikalt annorlunda vid en
jämförelse

mellan EU:s olika medlemsländer. A.PLänsstyrelserna i Sverige och

EU-kommissionen har i flera fall haft skilda uppfattningar om vilka arter
som

skyddsjakt ska tillåtas på. Rimligtvis har behöriga svenska myndigheter en

bättre kunskap än EU-kommissionen om artbeståndet på den lokala nivån,

och vilka åtgärder som är lämpliga för att upprätthålla detta.

Det kommer ständigt nya förslag som påverkar den svenska jakten och fisket.

Kommissionen har till exempel presenterat planer på att kontrollera

villkoren för det svenska fritidsfisket vid våra kuster. Junilistan bekämpar

denna utveckling med kraft och arbetar för att frågor som rör jakt och
fritidsfiske

ska bestämmas i Sverige, helt utan inblandning av EU:s institutioner.

11. Offentlighetsprincipen i EU

Vi vill verka för att den offentlighetsprincip som gäller i Sverige och
Finland

ska gälla alla EU-organ och därmed skapa den genomlysning som uppenbarligen

behövs för att möjliggöra en demokratisk kontroll av detta svårgenomskinliga

system. EU har en deprimerande tradition av hemlighetsmakeri.

De flesta lagar utarbetas av 3 000 hemliga arbetsgrupper i kommissionen

och antas av 300 andra hemliga arbetsgrupper i rådet. Det fanns en tid

när t o m kommissionens interna telefonkatalog var hemligt dokument.

Junilistan stöder en markant förstärkning av journalisters källskydd. Detta
är

viktigt för att vi ska ha fria och ansvarstagande media i Europa.

9

12. EU:s ekonomi och administration

Vi vill utsätta EU:s institutioner för samma kostnadskontroll och beredskap

för nedskärningar som vi gör i Sverige och andra medlemsländer. Vi anser

att till exempel Ekonomiska och Sociala Kommittén och Regionkommittén

bör avvecklas, eftersom de kostar skattebetalarna pengar utan att åstadkomma

några påvisbara resultat. Ett betydande antal byråer, myndigheter

och organ som nyligen inrättats runtom i EU är också onödiga.

Junilistan vill halvera EU-avgiften, något som skulle vara fullt möjligt om
EU

arbetade med ett fåtal frågor, som gränsöverskridande miljöfrågor och att

utveckla en väl fungerande inre marknad, istället för att lägga större delen

av budgeten på en omodern jordbrukspolitik och på regionala projekt med

tveksamt mervärde.

13. EU-parlamentarikernas fusk ska offentliggöras

I april 2008 avslöjades att många EU-parlamentariker fuskar grovt med
assistentersättningar

och stoppar stora delar i egen ficka. Den interna revisionsrapporten

har hemligstämplats. Junilistan kräver att den offentliggörs

och att polisen eller en särskild undersökningskommission får namnen på

dem som misstänks.

14. Flyttcirkusen Bryssel-Strasbourg måste upphöra

EU-parlamentet sammanträder i såväl Bryssel som i Strasbourg. Flyttcirkusen

innebär miljardkostnader för skattebetalarna och leder till miljöutsläpp

och extra arbetstid. Detta vill vi stoppa. Den nuvarande EU-ministern,
Cecilia

Malmström (fp), drev kampanj mot flyttcirkusen då hon var EUparlamentariker,

men har som minister legat lågt i frågan. Ansvar för detta

måste utkrävas i valet.

15. Gemensam miljöpolitik

Junilistan anser att EU har en betydelsefull roll att spela när det gäller

gränsöverskridande miljöfrågor. Gränsöverskridande luft- och
vattenföroreningar

kan inte bekämpas effektivt utan bindande internationella överenskommelser.

EU-medlemskapet kan därmed bidra till lösningar på flera av de

miljöutmaningar Europa står inför. Det nya kemikaliedirektivet REACH är ett

exempel på ett positivt miljöbeslut inom EU.

Miljöproblem som i huvudsak begränsar sig till EU-området bör hanteras på

EU-nivå och inte tas upp på global nivå. Föroreningar i Östersjön är ett för

10

Sverige extremt viktigt exempel. Men där finner vi att åtta av de nio
strandstaterna

visserligen är EU-länder, men att den nionde är Ryssland. Det är

därmed klart att detta är ett fall för det vi kallar flexibel integration,
då

Ryssland måste vara med. Samtidigt finns det flera lokala miljöproblem

inom EU där inte samtliga EU-länder behöver agera för att uppnå en
tillfredsställande

och flexibel lösning.

EU-länderna har visat sig vara eniga om att vilja gå i spetsen när det
gäller

att möta globala klimatproblem. Det är uppenbart att EU är en mycket tung

aktör på världsarenan. Om EU förbinder sig att nå olika mycket ambitiösa

mål, till exempel för att reducera växthusgasutsläpp eller för att använda

handel i utsläppsrätter som medel för att nå sådana mål, så ökar sannolikt

möjligheterna att få med länder som USA, Kina, Ryssland och så vidare på

samma politik. Junilistan kan då överväga att stödja en gemensam EU-linje,

trots att miljöproblemet ifråga är globalt och trots att vi då ger EU nya
befogenheter

att företräda Sverige.

Miljöproblem som inte är gränsöverskridande ska inte tas upp på EU-nivå

överhuvudtaget. Om ett kemiföretag förgiftar marken lokalt i Sverige eller

en kommun släpper ut avfall som förstör en sjö utan att avfallet går vidare

ut i hav är det fråga om svenska problem som hanteras överlägset bäst på

nationell nivå.

16. Gemensam energipolitik

Junilistan motsätter sig en gemensam energipolitik inom EU. Det vi kan gå

med på är att gemensamt sätta upp mål för till exempel växthusgasutsläpp

om sådana har starka effekter på jordens klimat och en sådan reduktion

framstår som en rimlig metod att begränsa klimatförändringen. Hur dessa

mål ska uppnås i varje enskilt land ska bestämmas på nationell nivå.
Förutsättningarna

är mycket olika. Det är det svenska folket som ska avgöra hur

vi bäst uppnår de uppsatta målen.

17. Kontroll av svenskt uran

Euratomavtalet är ett av EU:s fördrag. Detta stadgar i princip att allt
klyvbart

material, dvs. till exempel uran, inom EU ägs av gemenskapen. Det står

också att EU har optionsrätt till allt uran som produceras. Å andra sidan
fick

Sverige i medlemskapsförhandlingarna försäkringar om att EU inte kommer

att utöva optionsrätten och att Sverige självt bestämmer över kärnkraften i

landet, över slutförvaring av kärnavfall och eventuell upparbetning.
Kommissionen

har framhållit att EU inte kan tvinga Sverige att bryta uran. Däremot

är det osäkert hur det blir om Sverige bestämmer sig för att bryta

uran. Vi kan då sannolikt inte vägra att leverera uran till EU:s
kärnvapenmakter.

11

Euratomavtalet är ett uttryck för att EU ska bli en stat som ska kontrollera

urananvändning från politiska utgångspunkter. Junilistan vill därför
avskaffa

Euratomavtalet och upprätta ett nytt avtal om kärnkraft och uran som enbart

utgår från säkerhetsaspekterna. Det kan finnas behov av gemensamma

EU-regler för att trygga kärnkraftverk, lager av kärnavfall o dyl mot
olyckor

och sabotage, eftersom följderna blir gränsöverskridande inom EU.

Junilistans grundläggande syn på behovet av bestämmelser kring uran och

kärnkraft är dock att dessa måste ha global räckvidd och därför ska ligga

hos IAEA (International Atomic Energy Agency).

18. EU-parlamentarikernas ekonomiska villkor

EU-parlamentet kommer från och med nästa mandatperiod (2009-2014) att

införa en ledamotsstadga. Denna innebär att samtliga ledamöter får en
enhetlig

lön från EU-parlamentet och att svenska ledamöter därmed får en

avsevärd löneökning. En svensk EU-parlamentariker har i dag 54 500 kronor

per månad. Det är en lika hög lön som en riksdagsledamot. Med det nya

systemet får de som väljs till EU-parlamentet nästa år 7 442 euro i månaden

(omkring 80 000 kronor) - en ordentlig lönehöjning!

Junilistan anser att ledamöterna i EU-parlamentet ska få lön från respektive

nationellt parlament och att de svenska ledamöterna ska ha en lön som

motsvarar en riksdagsledamots. Subsidiaritetsprincipen ska vara vägledande.

Det är upp till respektive medlemsstat att avgöra vilken ersättning som

ska utgå till landets ledamöter. De nationella ersättningarna till
EUparlamentarikerna

är anpassade efter det faktiska löne- och kostnadsläge

som råder i respektive medlemsstat. Ledamöterna bör få ersättning från

hemlandet och betala skatt i sina respektive hemländer.

Den nya ledamotsstadgan innebär att åtskilliga EU-parlamentariker får en

lön som är mångdubbelt högre än motsvarande lön i hemländernas parlament.

Detta försvagar EU-parlamentarikernas band med sina väljare och

stärker istället lojaliteten till EU:s institutioner.

Det är viktigt att EU-parlamentarikerna inte betraktas som en privilegierad

elit av väljarna i hemlandet, utan att villkoren någorlunda står i
överenskommelse

med det nationella löneläget för motsvarande positioner.

Det nuvarande systemet med reseersättningar, utan hänsyn till faktiska

kostnader, och baserade på schablonmässiga ersättningar, är helt orimligt.

Ledamöterna ska endast få ersättning för sina faktiska resekostnader.
Systemet

med reseersättningar kan reformeras, utan att en ledamotsstadga

antas.

12

19. EU:s jordbrukspolitik avskaffas liksom annan protektionism

Den gemensamma jordbrukspolitiken i EU ska avskaffas och jordbrukspolitiken

åternationaliseras. Om ett land vill driva till exempel en jordbrukspolitik

där öppna landskap ska subventioneras, så ska det bekostas av landet

självt och betraktas som en del av miljöpolitiken, inte jordbrukspolitiken.

Det måste dock naturligtvis skapas regler för vilka metoder medlemsländerna

får använda för sådana ändamål, så att inte den fria handeln i
jordbruksprodukter

inom EU undermineras. En åternationalisering får heller inte

fungera som ett handelshinder mot länder utanför EU. Målet måste vara
frihandel

även på jordbruksområdet.

EU:s tullar på jordbruks- och textilprodukter med mera ska avskaffas liksom

också EU:s jordbrukssubventioner. Detta är sannolikt den viktigaste insats

för de fattiga länderna som EU kan göra och det är dessutom en värdefull

insats för EU:s egna låginkomsttagare. Det är också nödvändigt att gå igenom

hela EU:s regelsystem på olika områden för att rensa dem från dold

protektionism. Nu när kineser och indier får råd att öka sin
livsmedelskonsumtion

samtidigt som miljöpolitiken driver fram en omläggning till att odla

energigrödor blir det ännu viktigare och politiskt lättare att avskaffa EU:s

jordbruksprotektionism.

20. EU:s fiskepolitik

EU:s fiskepolitik har totalhavererat och kritiseras av såväl miljörörelsen
som

av organisationer som arbetar med utvecklingsfrågor. EU har under en

mycket lång tid subventionerat byggande och köp av allt större trålare åt

framför allt Spanien, Portugal, Frankrike och Grekland. Dessa har använts

för utfiskning av vattnen längs Europas västkust och Nordatlanten. Nu fiskar

samma trålare utanför Afrikas västkust och i Indiska oceanen. EU sluter

nämligen regelbundet fiskeavtal med fattiga utvecklingsländer, vilket ger

europeiska fiskeflottor rätt att fiska i dessa länders vatten. Fiskeavtalen
leder

till utfiskning av världshaven och gör det svårt för utvecklingsländerna

att bygga upp en lönsam fiskeindustri.

Fiskeavtalen påverkar de lokala fiskenäringarna i utvecklingsländerna
negativt.

Stora hypermoderna trålare från EU lokaliserar effektivt stora fiskstim

och "dammsuger" haven på dessa värdefulla resurser. De lokala fiskarna,

oftast fattiga människor som har betydligt mindre båtar och enklare
fiskenät,

får nöja sig med den småfisk som de europeiska fartygen lämnar kvar.

Utvecklingsländerna är i akut behov av ekonomiska resurser och är
självfallet

inte en jämbördig förhandlingspart i förhållande till EU-länderna. Det

enda rimliga är att denna form av EU-avtal avvecklas och att de länder som

anser att denna ordning är rimlig sluter egna mellanstatliga avtal med
intresserade

utvecklingsländer.

13

EU har vid flera tillfällen nonchalerat det internationella
havsforskningsrådets

rekommendationer om fiskekvoter i Östersjön. EU-besluten är en följd

av kompromisser mellan medlemsstaterna, där åtskilliga länder bortser från

vilka konsekvenser besluten får för fiskebestånden. EU:s gemensamma
fiskepolitik

måste i praktiken avskaffas, eftersom EU visat sig oförmöget att

sköta politiken på ett ansvarsfullt sätt. Eftersom fisket också är en global

fråga bör samarbetet ytterst ske inom FN-organ.

21. EU:s regionalpolitik

EU:s regionalpolitik (som i EU-sammanhang kallas strukturpolitik) ska
avskaffas.

Att skapa den regionala balans medborgarna vill ha sköter medlemsländerna

bäst själva. EU:s regionalpolitik gynnar dessutom i hög grad

välmående regioner i förhållandevis rika EU-länder.

22. Justitiefrågor

Vi vill inte medverka till bygget av en Fästning Europa. En medlemsstat i EU

ska kunna föra en generös flyktingpolitik om det så önskar.

Det ska vara tillåtet för EU:s medlemsländer att återupprätta
gränskontrollerna

mot andra EU-länder om de anser att det krävs för att stoppa
narkotikahandel,

smuggling av alkohol och tobak, samt trafficking.

Vi säger nej till en gemensam åklagarmyndighet i EU. Straff- och civilrätt

ska förbli nationella frågor och utvecklingen av lagstiftning och
rättsskipning

på dessa områden ska ske i konkurrens mellan medlemsländerna om

att finna goda lösningar i stället för att beslutas centralt i Bryssel. Den
organiserade

gränsöverskridande brottsligheten i Europa, inklusive trafficking,

måste naturligtvis hanteras i samarbete mellan EU-ländernas polis- och

rättsväsenden, men vi motsätter oss överstatlighet och rätt för utländsk
polis

att göra tillslag på svenskt territorium. Om något EU-land vill tillåta
polis

från ett annat land att göra detta ska det ingå ett bilateralt fördrag med

landet ifråga. Sådant ska aldrig kunna pådyvlas medlemsländer uppifrån.

23. Folkhälsofrågor

EU ska inte besluta om rökning på allmän plats, snusning, alkoholreklam o

dyl. Medlemsländerna ska själva ha rätt att fatta beslut om mer strikta
lagar

som skyddar miljön, konsumenterna eller folkhälsan. De ska till exempel

kunna förbjuda alkoläsk om de så önskar, trots att detta innebär att rätten

till fri rörlighet av varor då i viss utsträckning begränsas. Vår
prioritering av

det nationella självbestämmandet innebär att om en medlemsstat finner att

omsorgen om folkhälsan kräver en restriktiv alkoholpolitik som kommer i

konflikt med kravet på fri rörlighet för varor så måste detta åtminstone i

princip kunna vara en utväg. Den politiska kampen om vilken politik som

ska föras på sådana områden måste föras på den egna politiska arenan, så

att de beslut som fattas får demokratisk legitimitet.

24. Djurtransporter

Djurtransporterna inom EU måste underkastas strängare lagstiftning och

framför allt uppföljande kontroll. En viktig förklaring till de långa och
plågsamma

djurtransporterna inom EU är att EU-stöd har givits till utbyggnad

av stora slakterier i till exempel Syditalien samtidigt som länder som
Irland

har stora komparativa fördelar när det gäller uppfödning av biffkor. Ännu

ett exempel på att EU mycket ofta inte är en del av lösningen utan en del av

problemet.

25. Behåll vetorätten vid beslutsfattandet

Junilistan anser att besluten i EU i regel ska fattas med enhällighet och
att

vetorätt därmed ska gälla vid beslutsfattandet. Enskilda medlemsländer ska

inte kunna tvingas att införa regler som landet inte vill ha. De enda frågor

där vi kan acceptera avsteg från vetorätten är beslut som gäller
gränsöverskridande

miljöfrågor och vissa frågor som berör den inre marknaden. Lissabonfördraget

leder till att medlemsländernas vetorätt avskaffas inom 68

nya områden, en utveckling Junilistan motsätter sig med kraft.