Reinfeldts samvete

Det blev en mycket turbulent dag.

Efter en del eftertanke och funderingar vad som hoppas av och inte är det nog på sin plats med en del klarlägganden.

Man sätter sig inte på en Smålänning, Vetlanda-bo eller Reinfeldt i synnerhet.

Det är beklämmande att vår regering som jag varit med och röstat fram är så till den milda grad rädd för öppen debatt i för samhället avgörande frågor som rättssäkerhet, integritet och frihet.

Jag är medveten om att från gräsrotsnivå som vi moderater vill att besluten ska växa fram krävs det en del raka puckar för att nå fram i mediabruset för att få det genomslag som frågan kräver. Jag vill ju att politiken ska bli personansvarig mer än i dag.

Vår regering tål inte att kritiseras och med FRA lagen så kan de kontrollera alla oss vanliga människor godtyckligt, om än inte de säger så.
De faller i samma fälla som en del tror att bara vi lagstiftar mot diskriminering så upphör den automatiskt.

Att med påbud uppifrån skicka två lakejer att skrämma mig till tystnad triggar ännu mer. Jag gick ju till val på den moderata ideologin som sätter människor i centrum och inte systemen.
Vem har bytt åsikt? Jag bara frågar.

Därmed kommer vi till själva avhoppet. Jag kommer att sitta kvar som den fria man jag är vald på min politik och jag tar mig friheten att rösta på det sätt som jag finner gagna Vetlandaborna mest oavsett vilken färg budskapet utgår ifrån.

Att med maktmedel skrämma människor till tystnad och underkastelse tillhör inte dagens Sverige. Watergate är en företeelse som visar att klåfingriga politiker nu med enklare medel kan frestas till i ett datasamhälle.

Jag tycker det är sunt av våra ungdomar att högljutt säga ifrån. De vet mer om hackers och möjligheter än vi någonsin kommer att komma i närheten av.

Den juridiska delen har jag inte tagit del av än men jag återkommer. Jag kommer hellre att lyssna till samvetet än pi(sk)pans gälla skrik.

Fredrik, vem är moderat? Du eller jag?

L-O