Tokfursten

I går kväll ( onsdag ) var jag på Tokfursten, en pjäs av Henning Mankell som visades i Njudungsgymnasiets aula.

Vetlanda törstar efter lokaler som är bra för teater och musik heter det, om man ska tro på kultur-eliten och de som förstår sig på. I spetsen går Kultur och Fritidsnämnden med Björn Ryden och jag håller med honom. Kultur är nyttig, kultur berikar och insikten vaknar över livet.

" Jag smakar på solen, svarta fläckar skymmer, men jag smakar..." säger Tokfursten.
Berättelsen handlar om en pojkes liv, förlöjligad och förnekad av sina oförstående föräldrar.
Resan går i tiden med kraft mot sinnesjukdom och in i en institutionalisionerad värld av förnedrade terapi i avsaknad av mänsklig värme. Pojken törstar efter synlighet och gensvar till livet.

Detta är en lärande bild av vårt samtida samhälle där paralleller kan dras i det politiska spelet och den svåra rollen som förälder att förstå och känna insikt i vad beteenden sätter för djupa spår i våra ungas framtida liv.

Det borde vara ett obligatorium för kommunfullmäktige och de socialt berörda ledamöterna i nämnder och utskott att skaffa sig elementära kunskaper att förstå konsekvenserna av sina beslut.

Vi var tidig där för att få bra platser. ?????????
Men var var folket? Var var kulturivrarna? Var var kultur och fritids ledamöter?

22 betalande i stor ödslig lokal när proffs kom till vår stad, med fantastiska prestationer och stor skådespelar konst.
Vi som var där skämdes å Vetlandas skull. Är kulturtugget bara ett tomt babbel eller är det så att vi har förtroendevalda som inte förstår att sätta värde på livskunskap och möjlighet till utveckling?

För de som missade denna föreställning hoppas jag bara att ni får en chans till.


Lars-Olof Reinfeldt
www.reinfeldt.org