Vetlanda Prästgård

I Stockholm på sexti talet fanns i texten på en låt. " Va ere för ena dårar som härjar i stan, endera dan, så river dom hela stan, sen rusar dom ut i mardröm av stål o betong, sen sitter dom där o tycker skjortan är trång, eru me på den?"

Vi ska vara rädda om Vetlandas själ. En viss uppryckning kan behövas här och där men ger man sig på pärlorna är man illa ute inför nästa generation.

Bostäder behövs men lite eftertanke skadar inte. Tänk så många Vetlandabor som saknar ett idyllisk småstadscentrum som nu endast är kvar till vissa delar och kan ses på gamla fotografier.

Att riva en klenod som tillika är renoverad låter sanslöst. Det måste finnas bättre lösningar. Bra att Bruno Robeling tar tag i det med hembygdsföreningen som utgångspunkt för att hitta nya verksamheter.

Lars-Olof Reinfeldt