Reflektioner i höstmörkret

Tänk vad nära Stockholm är. Några timmar upp, slumra i bussen. Ut och gå sent en fredagkväll.

Oj vad mycket folk i rörelse. Känns tryggt, precis som en eftermiddag fast dygnet går mot midnatt. Vänliga glada människor i samspråk, poliser åker omkring ser nöjda ut.
Kontrasten mot Vetlanda är slående. Hur många känner sig väl till mods att gå genom våra gator en mörk natt?

Lördag kväll på Jakans pendeltågs station. Ganska folktomt men en och annan kommer.

Då dyker tre labila typer med invandrarbakgrund upp, stökiga, bråkiga, sparkar på både tidningar och glasflaskor. Det riktigt söks efter något att få ut aggressioner på. Undvikande blickar, gå en bit bort. Hoppas tåget kommer snart.

Förorter vad döljer ni för problem? Samma kväll rånades Lidel i Jakobsberg vid åttatiden.
Problemet för otryggheten är nog inte människorna utan avsaknaden av människor.

Tanken kan då lätt gå till åldringsvården.
Tryggheten ligger i gemenskapen inte i ett liv isolerat i var sin lägenhet.
Detta bör vara rättesnöret för framtidens politiker.

Lars-Olof Reinfeldt