Vardagens Samarit

Efter veckans mödor att hjälpa Vetlandas innevånare till friskare munnar, brukar vi ibland gå ner till Akropolis vid stationen på fredagar. Vi vet att det är trevligt där och man blir serverad god mat. Så och gjorde vi nu i fredags.

Till en början var det bara vi som var där. Carl-Axel sågs på andra sidan gatan. Jag sprang ut och fick ett par ord innan han finklädd gick iväg till Frimurarna för att äta ett dingnande Julbord.

Efter en stund kom Maria med sin kompis som är sångpedagog och deras båda män in för att äta.
Stämningen var god och vi språkade en del.

Dörren öppnades och in kommer en av Vetlandas a-lagare. Det kändes lite så och vi undrade hur Emanuel skulle lösa detta?

Emanuel fick honom till att sitta ner en bit bort, för det känns ju inte bra om han stör övriga gäster. Han bjuds på ett glas Cola fast han helst ville ha starköl.

Mikael som han heter sitter ner och pratar en del och ursäktar sig då och då.
Till slut är han på väg ut, han mumlar om att han fyller år i dag.

Jag tycker att detta är väl för sorgligt och frågar hur mycket han fyller. 37 kommer det och jag föreslår att vi hurrar. Sångpedagogen drar till med att vi sjunger och så blir det. Både sång och hurra.

Det är då vardagens samarit dyker upp.

Emanuel kommer med en stor talrik grillspett med tillbehör och Mikael blir både glad och rörd och tackar gång på gång.

Nu får vi veta att han är sonsonson till Carl Larsson, halvbror till Stefan Liv och han har skrivit texter till Lena Philipsson, bröderna Herrey och Bert Karlsson.

Är detta sant har vi ju en begåvning vi vårt bord. Vi pratar en del om att det är han som bestämmer över sitt liv när han säger att han är alkoholist.

Jag tror att med hjälp och rätt stöd är det inte så långt borta att ta tag i sådana tragiska situationer. Det gäller bara att se verkligheten utifrån den situationen där varje individ befinner sig. Att få dom att förstå att det är inifrån dem själva kraften måste komma.

Mikael nämner någon på kommunen som heter Gudrun och som är både hård och rättvis.
Till slut börjar han bli orolig att de blir arga om han inte kommer upp till Skyttemossen i tid.

Vi har fått vara med om att se vardagens samarit Emanuel, och det är vi glada för. Det finns säkert många fler som skulle lyftas fram och jag hoppas att då få vara med och se.

Lars-Olof Reinfeldt